Att bli en webbutvecklare – min resa

 
fatme-developer.png
 

Länge föreställde jag mig att en webbutvecklare var en kaffeberoende kille med tjocka glasögon i en mörk källare. Nu när jag själv blivit webbutvecklare inser jag att min bild av webbutveckling inte kunde vara längre från sanningen även om vi älskar kaffe på det här kontoret.

Jag heter Fatme och jag läser till frontend-utvecklare. För närvarande gör jag min LIA-praktik hos Kodbruket. Jag hoppas att jag kan ändra din uppfattning av en vad en typisk webbutvecklare är genom att dela min egen resa.

Jag är född och uppvuxen i Danmark, där jag också tog min kandidatexamen i Företagsekonomi och Informationsteknologi. Under mina studier gjorde jag praktik hos Valtech där jag jobbade inom marknadsföring. På Valtech träffade jag en kvinnlig webbutvecklare som verkligen inspirerade mig. Hon visade mig de olika webbplatser som hon hade byggt och förklarade hur de kunde hjälpa kunderna. Efter mitt möte med henne insåg jag snabbt att jag inte bara ville marknadsföra dessa lösningar, jag ville faktiskt vara en del av dem jag ville bygga webbplatser.

Efter min examen ville jag fortsätta att utforska kodvärlden, så jag tog fram min dator sent på kvällarna och började titta på C#. Det tog inte lång tid innan jag kände att det var för tungt att börja med. Jag bestämde mig istället för att ta det långsamt och börja med HTML & CSS istället och jag njöt av varje sekund. Det var så roligt att jag bestämde mig för att studera Frontend-utveckling på EC Utbildning i Växjö och kom till och med in på Udemy senare där jag tog några ytterligare programmeringskurser. Jag måste erkänna att det var svårt, men det var också väldigt roligt och spännande. Jag byggde många olika webbplatser och appar inklusive ett minnesspel, väderapp, en webshop och mycket mer.

Jag arbetade med API:er, använde Bootstrap och Material UI för att skapa vackra och funktionella responsiva lösningar. Jag lärde mig JavaScript, jQuery, Node och arbetade med Angular samt React. Det var fantastiskt, särskilt att se min slutprodukt efter många sena kvällstimmar med kodning. Jag kände exakt på samma sätt som Harry Potter måste ha känt när han höll sin trollstav för första gången magisk.

Jag har praktiserat på Kodbruket i nästan två månader nu och jag känner redan att jag har lärt mig så mycket. Jag lär mig nya saker varje dag och felsöker med min handledare (som för övrigt inte sitter i en källare och kodar). Jag har särskilt lärt mig att webbutvecklare är kreativa problemlösare, bra på multitasking, detaljorienterade, empatiska och sätter sig alltid in i användarens perspektiv. Egenskaper som gör mig övertygad om att fler kvinnor skulle trivas som webbutvecklare.

Teknologi omger oss alla, och efterfrågan på programmerare växer alltid. Att koda är både roligt och kreativt, något som jag hoppas att fler, i synnerhet kvinnor, skulle få upp ögonen för.